Jag tar hand om andras vovvar när matte och husse skall åka bort. Vårt hundpensionat är ofta välbesökt, och vi har alla möjliga (och ibland omöjliga) fyrbenta gäster.
Till oss kommer det stora, små, långa, korta, vita, svarta, prickiga och enfärgade hundar. Det kommer söta vovvar, mindre söta, glada och ibland lite arga.
Några bor på Östermalm och är världsvana, några bor med sin ägare på landet och handlar dagens förnödenheter på den lokala lanthandeln. Några jobbar dagligen med sin ägare och de kollar även så att Vita Huset inte har bomber och granater ute, knark inne eller busar bakom staketen :-)
Helt enkelt så kommer alla varianter på hund, och det är så otroligt spännande och lärorikt att träffa dem!
Efter alla år jag arbetat som djurvårdare, och sedan med hundar på våra hunddagis och numera hundpensionat träffar jag förutom alla dessa hundar, också en massa, massa hundägare. De allra flesta är underbara människor, som -precis som jag själv- älskar sina hundar överallt på jorden. Och de lägger ned mycket tid på sina fyrbenta. Tid, pengar och kärlek.
Ibland, faktiskt ganska ofta, tänker jag dock att en del vovvar hamnat fel; Den jaktintresserade vackra beageltiken stör lugnet hos sina fågelskådande ägare. Hon skäller och gapar och ibland rymmer hons sin kos. Numera får hon bo hos oss på helgerna, för de kan inte kombinera hund och natur.... ? Barnfamiljen som gillar att grilla korv, umgås med alla grannar (och grannhundar) valde en ettrig terrier som slåss med allt, pinkar inne och nafsar kompisarnas ungar.
Den nyblivna pensionärsfrun kommer släpandes in genom ytterdörren, efter sin hormonstinne rottweiler. På vägen försökte han dessutom äta upp en annan kunds lilla papillon.
Den modemedvetna moderaten vill ha en stilig hund som ser dekorativ ut på tomten. Och den unga dobermannhanen dekorerar allt han kan - gräver gropar, skäller och skämmer ut sin husse genom att vakta hus och hem.
Det är ju alldeles underbart att ha hund. Men man måste ha RÄTT hund, och det går inte bara att välja efter det ögat är sugen på.
Jag brukar råda dem som frågar mig om åsikt till att ta ett A4 papper, dela i två och skriva plus och minus sida. När man fyllt pappret finns inte så många raser kvar. Testa skal du se ;-)
Det finns också finfina böcker, alldeles nyskrivna att köpa för den som vill lära mer. Titta in på SKK: s webshop.
Nedanstående text hittade jag häromdagen på Facebook. Den är alldeles fantastisk, och jag har ju faktiskt stulit den så att fler skall kunna läsa. Jag tänker att han som skrivit den är så klok att han förstår att hans alster bara MÅSTE delas:
Jag: Ok, vad har du för ras?
Hundägaren: En en siberian husky blandat med stövare.
...
Jag: Ok, du har en draghund blandat med en jakthund?
... Hundägaren: Ja.
Jag: Ok, vad ska dessa raser göra?
Hundägaren: Tja, hälften av hunden ska dra och den andra hälften springa i skogen efter djur.
Jag: Ja. Och vad var ditt problem?
Hundägaren: Ja, att den drar i kopplet och springer efter vilt.
Jag: Ja, det ser dessvärre ut som du har en hund som är skapt för att dra och jaga vilt.
Hundägaren: Ja det stämmer. Kan man träna bort det?
Jag: Har du några intressen?
Hundägaren: Eh, ja visst har jag det. Jag gillar att måla tavlor och se på film.
Jag: Kan du tänka dig att sluta med det?
Hundägaren: Nej, det kan jag nog inte. Men vad har detta med hundträning att göra?
Jag: Kan du tänka dig att göra något annat som motsvarar glädjen du får ut av att måla och se på film?
Hundägaren: Nja, visst kan jag göra annat men det är inte lika roligt.
Jag: Ok. Och vad kan du erbjuda en draghund som är roligare än att dra och en jakthund som är roligare än att jaga.
Hundägaren blir tyst en stund: Ja, det var ju en bra fråga. Det vet jag inte.
Jag: Inte jag heller.
Hundägaren: Kanske jag helt enkelt borde skaffa mig ett playstation istället?
Jag: Haha, ja om du inte gillar att jaga eller vara utomhus och träna är detta kanske inte rätt hund för dig.
Hundägaren: Ja, man borde kanske läsa på lite mer innan man skaffar hund. Men den är hemskt söt.
Jag: Ja, det förstår jag.
Hundägaren: Den fäller mycket hår också. Min man är galen på allt lurv överallt.
Jag: Mm, det får man räkna med.
Hundägaren: Ja, det var till och med lite i kalopsen igår.
Jag: Mm, det är inte helt ovanligt.
Hundägaren: Men vet du, jag träffade en husky i Norge när jag var 12. Den var så fin. Ända sedan dess har jag velat ha en husky.
Jag: Synd att du inte träffade på ett playstation istället
Hundägaren skrattar: Okej, jag börjar förstå att det inte är hunden som har problem. Det är jag.
Jag: Haha, nja, problem och problem. Det du säger är mycket vanligt. Folk med vakthundar blir arga då deras hundar morrar åt främlingar. Folk med vinthundar blir arga då deras hundar kommer hem med harungar. Man vet ofta lite för lite innan man skaffar hund.
Hundägaren: Tack för pratstunden. Jag har lärt mig mycket på tio minuter.
Jag: Lycka till i framtiden. Det finns mycket vi kan träna med din hund för att hjälpa er på traven. Men den kommer alltid att vilja dra och den kommer alltid att vara intresserad av vilt.
Hundägaren: Ja, jag förstår det nu."
TACK Anders Hammarqvist! Hoppas många, många ser dina rader och läser dem. Innan de köper hund :-)
Men... fågelskådaren lämnar sin fågelhund på pensionat på helgerna för att kunna vara ute i naturen... Hur mycket ansvar tycker du ligger hos valpköparen och hur mycket hos uppfödaren?
SvaraRaderaTja, jag är ju dansk medborgare och ibland tycker jag vi svenskar (för jag känner mig lite svenska också) fokuserar för mycket på vems fel och ansvar saker och ting är)
SvaraRaderaMen ok, som svar på din fråga så tycker jag att man som köpare bör sätta sig in i vad en hund är. Och hur den fungerar.
Oftast tycker jag vi människor är bättre på att kolla våra tekniska saker;
Detta är min bil, den har så och så många hästkrafter. Den har pärlemorblablabla färg och den här senaste manicken utbytt mot den här grunkan så att den skall få den här kapaciteten istället.
Detta är min mobil, den har en egen facebooksida och kan ringa min fru alldeles själv om jag blir sen.
Och så har jag min bakmaskin, den ser till att brödet är nybakat direkt jag stiger upp. Man bara programmerar den.
Och nu har jag köpt en hund. En svart blandras. Den är fin, men gör inte som jag vill. Det är jobbigt att ha hund. Och uppfödaren sade..... ??
Jag tycker vi uppfödare har ett stort ansvar. Men många uppfödare kanske bara har erfarenhet av sin egen ras. De är vana vid att den ettriga terriern nafsar barn, slåss osv. För dem är det kanske inget problem, de kanske lever en annan vardag än valpköparen. De kanske dessutom helst vill sälja sina hundar, vad vet jag?
jag skall också säga att det är SVÅRT som uppfödare att bedöma om den presumtiva valpköparen klarar av den ras jag föder upp. Valpköparen anser det, jag kanske är tveksam. Det är SVÅRT.
Min åsikt är upplysning. Ta reda på vad de olika raserna står för. Vad de avlats fram till. Ta reda på vad DU vill med ditt hundägande. Köp sedan en bästa fyrbent kompis som passar dina syften. Och upplev hur underbart det är att leva med hund.
För det finns en hund för alla. :-) Det gäller bara att pricka rätt.
Ps, jag är jätteglad i min stora, lite trötta svarta Folkabuss.... men helt nöjd är jag ju inte. Jag dras ju till de där råååååsa bubblorna.
man blir aldrig helt nöjd. Om man köper fel.
Men det är förstås bara min åsikt.
Mvh
Jeanett
Vad tycker du om att aglitytaxan kanske ska höjas? Läs min åsikt här http://jackieie.blogg.se/2013/february/hoja-startavgiften-i-agility.html
SvaraRaderaSkitbra och träffsäkert! Visst har uppfödaren ett visst ansvar men köparen är personen med önskemål och SKA ta reda på så mycket det bara går innan köp. Sen är frågan vilken hjälp en köpare av blandrasvalpar kan få av sin uppfödare och om uppfödaren verkligen har tänkt på vilka raser han blandar och varför......men det är ett helt annat ämne. /Doris
SvaraRadera