En röd, långhårig normaltax skulle vi ha. En sådan där med sammetsblick, långa öron, lite örnnäsa och bara sådär underbart söt som långhårstaxar är. Vi drömde om hur vi som gamla damer (För det är man ju när man är typ förtio….) skulle spatsera omkring med våra taxar, rosamålade naglar och handväskor och mest bara njuta av våra vackra hundar i godan ro.
Inte som då, jaga småbarn, laga middag, rasta brukshundar och försöka få ihop livet med jobb/man/dagis/djur/hus/hem….
Åren gick, och en dag hade jag ett Hundpensionat (www.vitahusets.se). Många raser kommer och går här på jobbet, och med dryga tio år av daglig hundkontakt kände jag att taxar är underbara, men inte helt min grej.
Det blir med andra ord ingen tax.
Men passerat det magiska strecket – det kom vi förstås att göra vad vi än tyckte om det,
väninnan och jag ;-)
Vi har inte längre galonbyxor, förkylda småbarn eller somnar medan vi nattar en liten. Och vi har tid att tjattra i telefonen, promenera i mer lagom takt och njuta av livet utan att ha tvåbenta ungar med tummen i mun som piper ”mammaaaaaaa”.
Lite vemodigt.
Nåväl. Jag har i alla år, ända sedan min första dobermann kom in i huset haft en hemlig dröm. Det finns en hundras jag alltid, alltid beundrat, men aldrig kommit mig för att ha. Bara nästan.
Jag har alltid beundrat dessa hundars vackra, atletiska konstruktion, njutit av att se dem i rörelse –men också bara lyxigt utslängda i en soffa – samt tyckt att deras uttryck och behagliga sätt är fantastiskt och i smyg alltid önskat mig en sådan vovve.
Av någon anledning har det dock aldrig blivit av?
För en tid sedan beslutade jag mig för att ge mig själv en födelsedagspresent. Och det har jag gjort.
Om inte allt för länge kommer en liten röd fröken hem till oss, en tjej med mörka pepparkornsögon, bus i blick och långa ben. Hon kommer ända från Italien, dock med anor tillbaka till Sverige sedan generationers generationer.
Vi väntar med spänning på Sobers Trussardia – och är så glada över att hon snart skall flytta in i Vita Huset!
Tusen TACK Bitte på kennel Sobers, äntligen går min jättehemliga dröm i uppfyllelse!
 |
| "Twiggy" 2 veckor <3 |
Men??? En IG? Vilken underbar present!
SvaraRaderaBra man reder sig själv, äntligen får jag min present, och jag är säker på att hon kommer att vara alldeles underbar :-)
SvaraRaderaSå härligt!!! De är så fina och lite galna oxå. Grattis
SvaraRaderaAgnetha
Tack! Jag är säker på att hon kommer att passa fint med galna familjen Lemmeke:-)
RaderaGrattis både till valpen och på födelsedagen :)
SvaraRaderaHej... hittade hit via annan blogg
SvaraRaderaItaliensk Vinthund (Greyhound) har jag aldrig kommit i kontakt med. Ingen av alla mina hundvänner genom åren har haft den rasen heller!? Så det ska bli extra spännande att följa denne lille krabaten!
Inget är som väntans tider... Grattis och
*L*Y*C*K*A* *T*I*L*L*
Hej, roligt att du hittat hit :-)
RaderaVi ser med spänning på att Twiggy intar vårt hem, det skall bli spännande med en ny ras här hemma.
Välkommen Twiggy!! /Doris
SvaraRaderaOch jag är nääästan helt säker att jag stod brevid dig på Tullen idag? Skum känsla när man nästan hejjar på någon för att man sett en drös bilder och följt en blogg men igentligen inte alls känner personen.
SvaraRaderaLycka till med nytillskottet :)
Det kan nog stämma, för jag tillbringade alldeles för många timmar av mitt liv där idag.... Jag hatar att stå i kö :-)
RaderaGrattis o grattis till både födelsedag o (egen) toppenpresent! IGs är supervackra o tycker själv att de o Chinese Cresteds har en hel del likheter till sättet. Lite mjukt kattaktigt och att de behöver kläder när det är kallt. Fast när det kommer till springandet så ligger ju CCs i lä. Min Bingo brukar kunna sprinta ifrån de flesta hundar fast italienartjejerna som han lekt med, springer han inte ikapp.
SvaraRadera