tisdag 27 januari 2015

För ett år sen



Ja, för ett år sen skrev jag det här:
På två timmar

Idag har vi alltså födelsedag i Vita Huset. Det har gått ett helt år sedan vår underbara A-kull föddes, och det har gått så FORT!!

GRATTIS alla A-barn med familjer, hoppas ni får en massa gott i dag :-)

Här hemma fick Annie stanna, ett val vi aldrig har ångrat. Annie är glad, social, nyfiken, mjuk, hård, söt, vacker och världens bästa lilla hund.
Som grädde på moset är hon framgångsrik också, inte helt fel när man gillar att tävla!

Grattis till Dig och mig Felicia - vilket år vi har haft! <3


Här är första bilden av våra fem små underverk.
De är alldeles nykläckta :-)

Annie.
Ganska ny på jorden



Här är Annie redan min favorit, och jag ser henne
varenda gång jag går en sväng för att umgås med
valparna <3

Sötaste Anniepannie

Debut på utställning sker på kinesspecialen med
ett STORT antal medtävlande.
Annie och Felicia kniper BIR och BIS!! 

Ut på tur - aldrig sur :-) 

Allt är kul att göra, bara man gör det tillsammans
Sova är ganska underskatta :-) 

TJOHOOO!
På utställning gäller det att springa fint

Annie avslutar året med att vinna sin SJÄTTE TITEL i unghundsklass.
Vi är URSTOLTA och kan knappt fatta det?! :-)
NordJW -14 NOJW -14 DKJW -14 HEJW-14 FIJW -14 SEJW -14
Jean Dark Annies Song

Men mest av allt är Annie bara Världens bästaste vän. <3 


måndag 26 januari 2015

Tro men inte veta


Jag tror faktiskt att Tania är dräktig.
Inget syns, hon säger inget, jag vet inte. Man jag bara tror det.

söndag 25 januari 2015

Gummibarn



Sju dygn gamla, och redan öppnar de ögonen. Våra gummibabysar är en vecka gamla nu, och vi tycker förstås att de är jättesöta :-)

Av alla åtta blev det fem kvar, fyra killar och en tjej. Vi hade förstås hoppats på mera brudar, men oftast får man inte välja när man sysslar med avel.
Turligt nog har mormor till de här små, Jean Dark Sally Field just varit på date, så kanske, kanske kan vi få några tjejer till i mars.

Häromdagen fotade Felicia våra C-barn och här är resultatet: 


Hane
Jean Dark Christopher Columbus




Hane
Jean Dark Colin Nutley  



Hane
Jean Dark Charlie Chaplin


Hane
Jean Dark Clint Eastwood


Hona
Jean Dark Cameron Diaz



Tack för bilderna, Felicia Lemmeke :-) 

lördag 24 januari 2015

A room with a view



När vi flyttade till Vita Huset var vi alla otroligt imponerade över de vackra omgivningarna, och inte minst, grannens hästar ganska nära våra fönster.
TÄNK!! Det gick fyrbenta havremoppar utanför, och de var så nära att man nästan kunde höra dem frusta!
Jag gjorde mig omvägar för att se ut genom fönstren titt som tätt, och blev glad om jag lyckades se hästarna där ute. Fantastiskt vackra djur.

Nu har det gått några år sedan den där första hösten i Vita Huset, och fortfarande njuter jag av den vackra naturen, lugnet utanför och de vackra ängarna som skimrar i årstidernas alla färger.

Och mest av allt ser jag ut varendaste dag genom våra fönster och gläds åt utsikten, nämligen våra alldeles egna hästar.
Tänk så länge jag levde på jorden innan hästarna kom, och jag lärde mig hur det låter när de äter frukost, hur det bubblar i ens mage av glädje när de gnäggar godmorgon, och hur vackert det är att se dem leka och busa i solens vackra sken, oavsett årstid.


Små minihästar kan vi se från vårt vardagsrumsfönster. Fint :-)

Om man går lite närmare kan man se Grabbarna Grus
som är fulla i bus. Islandshästkillarna, Kongur och Nemo








Blixten Blåöga <3 

Foto
Felicia Lemmeke/Linn Lemmeke 

fredag 23 januari 2015

Tåg

Vet ni vad ett kinatåg är?
Jo, ett tåg av små sura hundar som vägrar gå i nysnö.

De travar i mattes fotspår och längtar till sommaren. 
Det är ett kinatåg. 
:-)

onsdag 21 januari 2015

Många undrar





Men ingen vet. 

Blivande förstagångs dobermanmammor brukar hålla sin hemlighet för sig själv. 
Vi tvåbenta brukar få tåla oss ett par 4-5 veckor efter parning. 

Tania lever som vanligt - full fart ut, mysa hemma framför öppna spisen. Livet på topp :-)
Hon undrar varför vi tittar så mycket på henne, men hälsar till alla nyfikna. 



tisdag 20 januari 2015

Köra bil



Jag avskyr att köra bil.
Så, nu är det sagt. Alla vet det. (Iallafall alla som läser min blogg, haha!) Hursomhelst, jag verkligen ogillar att köra, det är tråkigt, långsamt (fast jag försöker komma fram fort..., ni fattar?) och så vill jag mest hänfalla åt att äta godis, vilket får en efter ganska många mil, och mååånga godisar, att känna sig lite.. hm, ja, mindre väl till mods.

Det tråkiga med mina val i livet är att det blir mycket åka bil.
Till hundutställningar, hem från hundutställningar. Till kattävlingar och hem från kattävlingar. Och häst.... vi har ju häst också, gudbevars.
Ibland blir de sjuka och då måste vi snabbt till en doktor = Köra bil igen.

Sen vill jag föda upp alla djuren också. Para dem, lämna dem hos de utvalda, hämta dem på samma ställe.... Och inte hittar jag lämpliga kavaljerer nästgårds heller. Suck.

Idag har jag varit och lämnat en kissekattfröken, och varit så tacksam att jag lyckades hitta en fin hane i Sverige och inte utanför Europa, eller någon annan gudsförgäten håla dit inte ens min GPS hittar till.
(Hålor jag har varit i på parningseskapader; Kroatien i en by jag absolut inte minns namnet på, i Italien, Danmark, Estland, Norge, Finland och icke att förglömma alla ställen jag inte kunnat ta mig till, men försökt köpa hem sperma ifrån. Dubbelsuck...)

Nåväl.
Idag har jag trotsat kyla, mörker, snömodd och trötthet. Påminns mig att hanen bor i Sverige, och jag är jublande glad att jag bara har en pisskvart att köra så är jag framme.
Påminnt mig.....:
Å
M
I
N
N
!!!!!!!

Såååååå. Jag jobbade hela dagen, lyckades muta en kompis att hänga med och så åkte vi på sladdriga mörka vägar i knappa två och en halv timme på små äckliga riksvägar med feta lastbilar som nästan får en att wobbla av lufttrycket, sprutar upp smuts och annat på ens bilruta och om man vågar köra om dem sitter man med andan utanför hjärnan av skräck efteråt.
Det tog liiite mer tid kan jag säga, än vad min Gps glädjeutropade när vi startade.
Men iallafall så kom vi fram.
Vi hittade! (Jaja, Gps:en.. I know)

Katten avlämnad, vi styrde direkt kosan till den lokala bagaren och bara njöt.
Ganska ok att fika faktiskt.

Elsa Andersson är ett must

Årets andra semla var mumsgod!


Bara det att sen hade vi lika långt hem.....

Det bästa i kråksången var att vi hann hem till tidig kväll, Fyrkantiga i ögonen av trötthet, susande i öronen av oljud och gelevingliga i benen av jag vet inte vad. Men hem kom vi.
Och nåddes samtidigt av glädjebeskedet att de unga tu redan hade fått till det!!! Jaaaaaaa!!!!

Så den lilla detaljen om att jag måste göra om det inom få dagar för att få hem den blivande mamman har jag åtminstone förträngt i kväll.

Innan den blivande pappan blev stor, välväxt och ännu mera jättesnygg,
var han så här liten, skrynklig och URSÖT!
Tyvärr fanns det ingen bild av honom som vuxen, så jag får helt enkelt bjuda på den här :-) 
Blivande mamma är vår fina Jean Dark Sally Field, utställd med cert, står för championat och ytterligt välscannad, precis som sina nu, gamla och sunda, föräldrar.




TACK Linda på SE*Naked For U för lånet av er fina hane. Det ska bli så spännande att se vad vi kan få för smått :-)


söndag 18 januari 2015

14 dagar



Våra siameser och orientaler i A-kullen har redan blivit två veckor. Idag har de blivit fotograferade av Felicia, och se så söta de är! <3

Choklad orientalhane
Jean Dark Abra Kadabra 

Jean Dark Abra Kadabra OSH b 


Svart orientalhane
Jean Dark Alexander Lukas 

OSH n
Jean Dark Alexander Lukas 

Brunmaskad siameshane
Jean Dark dmiral Storm 

SIA n
Jean Dark Admiral Storm 

Chokladspot orientalhona
Jean Dark Anastasia

OSH b 24
Jean Dark Anastasia 

Classictabby orientalhona
Jean Dark Aurora 

Siameshona
Jean Dark Alice In Wonderland 

SIA
Jean Dark Alice In Wonderland 

Siames eller Oriental Vit
Jean Dark Angel 





lördag 17 januari 2015

I detta nu



Klockan är snart natt. Svart ute.
Nästan alla myser framför öppna spisen, glass och lite film. Alla utom yngsta dottern. Hon kommer aldrig, och jag ringer hennes mobil som hon lever i tät symbios med.
När hon inte svarar efter trehundrasjuttiotvåtusen envisa mammasignaler blir jag rädd och börjar leta. 

Ingen här. Ingen där.
Vårt hus är stort och jag ger nästan upp. Öppnar balkongdörren och ser ett sken i hästarnas hage. Ropar till ljuset och frågar om det är ett UFO eller en tjyv? (Någon kanske stjäl våra hästar.....?) Hua. Och ja - jag är så in i baljan mörkrädd....:-( 

Men inte då.
Dottern, den lilla tonåringen, står med pannlampa och flätar sin fina häst så hon ska bli ännu finare. Alldeles mitt i mörkaste natten. 

Livet-på-landet-typ.... <3 


Sorry bildkvalitén... Mobil från balkongen :-)


fredag 16 januari 2015

Födelsedagar.... !



Bästa lilla dottern fyller 15 år. (Fattar ni?? F.E.M.T.O.N Å.R!!!!!!!) Ja, jag fattar det inte iallafall.... Åren går, fel, de rusar, och jag hinner knappt med.

Hursomhelst, nu fyller vår yngsta lilla unge femton, och snart har vi inga småpluttar här i huset längre. Vemodigt och spännande.
Inte långt innan gästerna kommer, vi står på huvud och fötter med städning, fix och matlagning bestämmer sig den firande dotterns kisse för att leverera sina ungar, så nu kan man säga att vi får fira födelsedag med besked.

So far är det fyra killar som sett dagens ljus, nu hoppas vi på att resten av den enorma magen innehåller småtjejer :-)

Ha en fin fredag alla - det ska vi ha :-))




TACK Bästa barnmorskan Felicia som tar emot de små med van och säker hand <3

torsdag 15 januari 2015

En vanlig dag


Godmorgon 

En vanlig dag i Vita Huset är helt enkelt en vanlig dag, som hos alla andra,
fast man förstås gör olika saker.

Jag börjar med att gå upp. (Urtråkigt när allt är mörkt och alla sover) Sen har jag en massa pyssel, och känner mig avundsjuk på hundarna som passar på att ta min plats i sängen och mysa med husse medan jag väcker barn och gör frukost.

Till sist är det frukost till hästarna.
De mumsar, blåser i mitt hår och har fina mular. (Heter det så?)





Dagen rullar på med jobb, handla, skola, läxa, städa och tja, allt annat man måste göra när man har hus/jobb/barn/man och djur.
Ganska vanligt.

Om man inte har tid att gå med sina vilda hundar medan det är ljust kan man ha tur och ha en kompis som kan tänka sig hänga med på hundpromenad i mörkret.
Så det gjorde vi.
Gick en promenad alltså. Beckmörker, ishalka och ett gäng glada hundar. Tjohoooo!

Så här ser det ut med pannlampa, hundar och skog runt Vita Huset.
Man kan lätt se var mina flickor har sina fantastiska fototalanger från. :-))))))

En dobermann.... 

Tja, pannlampa är bra 

Plättlätt att se! En glad greyhound
och en dobermann med lyshalsband (blått, för de hade inte rosa....) 

Ja, sen var det middag och avslutande kvällsrastning av pensionatets vovvar. Dö en stund i soffan, och sen är det godnatt.

Inte så vidare värst glamoröst.