Världsutställningen och på väg hem

2x Gammeltanter.
Saga blev tvåa bästa veterantik, sååååå nära ju!
(SECH DKCH VDHCH Nordic JW'10 Copenhagen JW'10 Sun-Hee's I'm a Marionette)
Foto Monika Bejcková

Världsutställningen är slut.
Jag med.

Klockan ringer glatt 05:00 och jag vaknar med ett ryck och tänker att jag har dött. Jag hatar att gå upp tidigt.

Min rygg är svettigt varm, och jag försöker hasa mig bort från den snarkande lilla hunden som klibbat fast sig på baksidan av min kropp.
Det går inte för kompisen, den andra lilla fyrbentingen, har kilat fast sig under täcket, mellan mina ben, och ser till att jag ligger i ett skruvstäd.

Jag ligger en stund och lyssnar till de främmande ljuden. Någon svär, på ryska (?), en annan skrattpratar på engelska nere på gatan och en tredje slamrar med sina resväskor i hissen och teaterviskar på något språk jag inte känner igen.
Hundar skäller, piper och krafsar. Bildörrar öppnas och stängs, och en lätt doft av kaffe letar sin in under min dörrspringa.
Jag suckar, monterar loss mig själv och stiger upp. Rummet är iskallt, och mina små hundar suckar nöjt när jag bäddar ner dem och försöker slåss med TV:n för att hitta något som inte är dubbat till tyska.
Till slut, på kanal 359 typ, hittar jag ett ekonomi/börsprogram på engelska. Det får duga, och vi strölyssnar till pratet medan jag packar och matar nyvakna hundar och senare lämnar rummet och tar mig fem våningar ned till den nyvakna foajén.

Hotellpersonalen äter frukost, suckar och tittar på klockan när jag vill checka ut. ”Mein Got! Hundemenschen”

När jag smyger ut på gatan och försöker hitta en gräsplätt möts jag av en ensam rökande ryss. Han står i skydd av mörkret, torkar grus ur ögonen, drar lite ursäktande morgonrocken om sig, halsar på sin vita giftpinne och stirrar sedan monotont på sin mobil.
Man hör tydligt hundskall och applåder och en finalspeaker från den. Hundfolk alltså! Haha!
Bilarna verkar också yrvakna, och inte så många, så jag hinner rasta i lugn och ro och smiter sen tillbaka in på hotellet där kompisarna checkar ut.

Ingen av oss glädjejublar.
Ingen av oss hoppar jämfota.
Vi är mest trötta. Typ loosertrötta. Ni vet, sådär som när verkligheten hunnit ifatt en – jag är megalångt hemifrån.
Klockan är straffbart tidig.
Ingen av oss har fått frukost (hotellet har inte ens hunnit duka fram kaffe…), det är aplångt att gå till hyrbilen och dessutom har inte SAS ringt och gett vännerna klartecken på att hundarna får följa med hem.
Alltså.....  – Vad gör vi om mopsarna inte får flyga med???? 

Paniktanken greppar min mage och jag tappar andan några sekunder och funderar på om vi inte bara kan binda dem i en tysk lyktstolpe?
Jag menar, de åkte ändå ut?
Strunt samma, vi köper nya. SNYGGA hundar. 

Näe, Jeanett, TUR att kompisarna inte hör dina tankar, det där är inte schysst!! Mmm, jag håller med. Men VAD GÖR VI om de inte kommer med. Jefla SAS.
Vi letar oss ner i garaget. Det är mörkt och bilarna vaknar abrupt när hund efter hund slår upp sina blå och skäller så det gungar i dominoeffekt längs parkeringsraden.
Och när jag ändå håller på – ni som läser mina rader nu och lämnar era hundar i bilen i ett utländskt garage en hel natt, är ni från vettet??
Mörkt, kallt/varmt, ensamt och ganska…. Taskigt tycker jag. SLUTA GENAST MED DET!!

Vi packar in resväskor och annat smått och gott, pussar på våra fyrbenta och så rattar jag ut på autobahn.
Fri fart är i alla fall KUL! 😊

Några timmar senare kör vi in på flygplatsen, lämnar bilen och samlar mod för slagsmålet med SAS.
SAS å sin sida kontrar med att låta oss stå i kö i en och en halv timme och ger oss sen bästa och snyggaste manliga personal som inte har nåååågra problem att checka in våra bästa vänner och så var det lilla problemet ur världen!
Vi skrattar, fikar och livet känns med ens ganska bra.
Ja, förutom att vi har lagt ner en förmögenhet på att resa till Tyskland för att liksom visa alla våra fantastiska hundar och förstås komma hem med varsina Världsvinnare.
Jag kan säga att det inte skedde.

De här domarna som dömde våra raser höll inte med oss i tanken att just våra hundar var världens vackraste, och fast vi fick bra placeringar och har med oss massa fina kritiker och placeringar så räckte det såklart inte för vårt humör.

Så för er som undrar över våra resultat – vi satsar numera stenhårt på nästa år – Amsterdam, here we come!! (Och ja, vi har redan bokat rum 😊)

Världsutställningen i Leipzig 2017 

Kul att gå mellan hallarna.
De hade gångar man fick gå i, typ som glas/plastgångar.
Ni vet såna där som hamstrar har på sina burar! Haha! 

En hamster... 

Vår grupp om tre, tyvärr blev Annie sjuk, och vi fick dra henne.
Hon var vår starkaste kort, och det blev rejält tomt även i gruppen utan henne.
King är den tredje av våra deltagande juniorer som också får ex och blir kvar bland de sista.
Titelbehängda Barbie blev fyra i en tung championklass, där hela ringen fylldes med deltagande tikar. 

HCAJW17, HCAW17 Jean Dark Made For Me fick också finfin kritik,
och valdes ut att stanna bland de sista, även om det inte räckte till en placering.
Bra jobbat Maj-Brit!  

Fina Jean Dark Nevermind fick finfin kritik och var kvar bland de allra sista i klassen.
GRATTIS duktiga Eva-Carina!

Message from vårt hotell to all of us guests

Och här gott folk, ligger det MÄNGDER med vovvar. I kalla bilar, ensamma hela nätterna.
FYYYYYYYYYY!!!! 

Säga vad man vill om tyskar, men detta med frukt, det kan de! 

På flygplatsen
Blogga, mysa och vänta....

Landat på Arlanda, tullar in hundarna, husse hämtar och vi äter lunch tillsammans.
När vi kör in hemma kastar jag mig in efter tjejerna, har kramkalas och sen - Ut och njut <3 

TACK Felicia, Sofia och Cathrin för en härlig resa!

TACK alla härliga och fantastiska valpköpare och vänner för en kanondag vid kinesringen!